Ett par ord innan läggdags för lektion kl. 8
Har pluggat hela dagen i biblioteket, kom hem och åt en middag på 15 minuter för att sedan fortsätta denna trevliga syssla i vårt gemensamma studierum. Notera då att jag inte haft större tillgång till internet, än mindre nyhetsuppdatering…
Efter några timmar bestämmer jag mig för att packa sakerna för att dra mig vidare till sängen, och då kommer en klasskamrat in och berättar en godnattsaga för oss alla:
“Vilks överfallen under föreläsning”
Vad ska man säga? Att det är oerhört förnedrande? Löjligt? Förväntande? Man saknar ord över hur atmosfären har skapats i den svenska median som gottar sig åt att sparka på dem liggande.
Ett stort problem är även det fokus de få muslimer som väljer att attackera honom får genom deras agerande. Detta är ju självaste definitionen av provokation. Och vissa väljer att falla rakt ner i fällan….
Fråga: Var deras beteende rätt?
Först och främst måste man förstå att även muslimer, tro det eller ej, agerar annorlunda gentemot olika saker, och som det har sagts tusentals gånger - det är ingen homogen grupp. Med det i bakhuvudet, så inser man att olika människor kommer logiskt sett att agera annorlunda när Vilks provocerar och förnedrar så kolossalt mycket, och därav de (få) människor som agerade fysiskt.
När det är förståeligt, var det beundransvärt? Inte direkt. För vi har blivit välsignade med en tunga, och den tungan har större makt att påverka samtiden vi lever i än att använda den för att stå och skrika “Gud är Större”, än mindre att hoppa på någon. Vem gynnar vad?
Som MammaMarie har skrivit så klockrent:
(…) Vilks själv…. som själv står och hånskrattar i mjugg – inte åt muslimerna, utan åt det svenska kulturetablissemanget och dess media.
Det är väl självklart att de mediala krafterna i samhället anser det vara deras ansvar att stå upp för Vilks och hans “kamp” för yttrandefriheten; de har ju bland annat lagt grogrunden för jorden, vars skörd är Vilks. Han i sin tur håller i trådarna och voilà - marionettföreställning i första klass!
Vill någon påstå att media inte har haft ett finger i den snedvridna rapporteringen av muslimer?
Som en idéhistoriker så klokt yttrade kring karikatyrerna i Danmark; de uppkom inte från ett vakuum. Den politiska stämningen var redan så laddad, och det toppades med karikatyrerna. Allt har ett förarbete. Är det en slump att Niqaben förbjuds nu? Minaret-bygge likaså? Eller annat smått o gott som kryddar tillvaron?
Alltmer tappar man fokus på det som gynnar diskussionen - det vill säga frågan om “Yttrandefrihet” som koncept, utan man lägger istället ner energi och möda på att sitta och inta försvarsposition var och varannan minut (in real life). Med det sagt, så hoppas jag att nästa inlägg kring det här ämnet blir med konstruktiv innehållande sådana frågeställningar…